lovenna

Det var den värsta påsken någonsin! Trots att vi badar i bebba glädje har vi även stor sorg i familjen och det är svårt att smälta hur livet kan vara för djävligt. Fattar att det är bara att kämpa på och gå vidare och är så tacksam att få vara hemma och smälta, lida och bearbeta i lugn och ro.

Har till och med dammsugit idag, halleluja och vem somnade som en stock till det ljudet?
Bebba! Så det blir väl att städa en del då fast det oftast känns så här:


Ska resa mig igen men det tar den tid det tar och vart har jag bråttom?

Livet är ÄVEN  lugnt och skönt och jag önskar dig en vacker vecka.