MÖRKER

Behöver vakna. Håller på att ramla. Du trodde jag var en glad och lycklig skit, nå låt mig då informera om sanningen! Oftast är jag lycklig och mår bra osv MEN när diket närmar sig känns det för djävligt. Det är så brant ner och så halt att jag ganska lätt halkar ner. Vinglar nu och är på väg ner.

Får inte på mig mina kläder. Är inlindad i en morgonrock som tycker synd om mig. Ångesten kramar mig. Min LOVE har gjort allt och kämpar för att jag ska må bättre. DET hjlälper inte. Det finns ett mörker i mig som suger all min lust och vilja. JAG BARA ÄR. Är helt slut fast jag inte gjort ngt! Känns som att jag slutar andas liv. Ångesten ramar in mig.

Försöker lyfta det LILLA, LILLA vettet som snurrar i hjärnan och tvinga mig att klä på mig och ta mig ut!
MÅSTE ut för där lättar ångesten. Har så mycket grejer, så stökigt i hjärnan, hemmet och framtiden så jag inte vet var jag ska börja. Lättare att fly...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0