Det är ju HAN
Vi träffades på dans. Jag hade just separerat och bestämt att jag var KLAR med män. "Jag klarar mig själv och det är MYCKET lättare att leva UTAN man!!!" Dansade och hade kul. Trevliga och stiliga män var i farten men jag hade stängt av för kärlek. MEN sen kom HAN. Han bara ställde sig där och frågade om jag ville dansa. WOW!
Jag blev helt stel o bara stirrade på honom! Hade aldrig sett honom på riktigt. MEN i mina drömmar hade han funnits så länge jag kan minnas. HAN FANNS PÅ RIKTIGT! Jag kände verkligen att; DET ÄR JU HAN!!! Mitt livs kärlek!
Han stod snällt kvar när jag satt och tänkte alla dessa tankar och egentligen hade han kunnat fria där och då för jag hade sagt JAAAAAAA!
Från den dansen har vi dansat ihop våra liv som om allt var menat så och vi känner att det ÄR så här äkta KÄRLEK känns. Vi är våra livs kärlekar och det känns HÄRLIGT!
Vi har fantiserat fram varandra och ALLT stämmer. En dröm blev sann och vi lever den!
Det sa inte bara klick, det sa KABONG, PANG, TÖÖÖT och JIPPIII! Det gör det ännu oxå, varje dag!
Jag frågade varför han inte friade på en gång. Han sa att man bör vänta 2 år för
att det tar ungefär den tiden att
balansera ihop olika liv till ett gemensamt. JA, JA, JA men jag hade då gift mig på en gång, DÅ samma kväll som vi träffades ! MEN Bättre sent än aldrig ;)
